Livstilsinflationens plågor

Livsstilsinflation. Detta är ett begrepp jag inte kände till för ett halvår sedan. Livsstilsinflation innebär att man hela tiden kräver en bättre livsstil. Du börjar i ett studentboende, går runt på csnlån och kräver inget mer än ett Lindemans bin 45 till dina vinkvällar. När examen är klar, och första jobbet börjar generera stålar, ja då kräver din livsstil ganska snart den dubbla inkomsten och du skrattar åt det billiga vinet från Australien. Vandrarhem ut, boutiquehotell in. Så fortsätter det med att leta hus och planera poolbygge.

Min egen livsstilsinflation handlar mer om vin, mat och resor än hus, renoveringar och bilar. Det finns såklart normer och idéer om livskvalitet som puttar oss i vissa riktningar. Sällan får man nuförtiden höra att man borde nöja sig med det man har. Det låter nästan som en förolämpning? Sikta alltid lite högre.

Det finns någon terapimetod som går ut på att du ska föreställa dig att allt du hålla kärt försvinner. Din familj, din hälsa, din inkomst. Hur skulle livet kännas då? Det är ganska brutalt, och alla som förlorat någon vet hur meningslöst allt annat känns när man har sorg. Hur meningsfullt något enkelt kan kännas när man varit utan det. Hur lättad man känner sig när man vet att det går att betala hyra och mat nästa månad också.

Det finns fler anledningar till varför det kan vara bra att nöja sig. När verkligheten inte når upp till orimliga förväntningar så blir vi olyckliga.

Ingen vill vara olycklig, men ingen vill heller nöja sig.

Hits and misses och Sellpy-köp

När jag förra året bestämde mig för att undvika att köpa nytillverkade kläder så slutade det med att jag helt enkelt började leva med inställningen att i första hand försöka hitta begagnat innan jag köper nytt, och låta det gälla det mesta jag funderar på att köpa. Det har varit tillfredsställande särskilt eftersom jag ofta tappar köpsuget när jag inte hittar vad jag vill ha på Blocket eller Tradera.

Jag har skrivit mer ingående om min garderob och min klädshopping i detta inlägg.

Under året har jag funderat på vad som funkar bra och mindre bra när det kommer till begagnatmarknaden. När är det värt att försöka hitta något begagnat istället för nytt? När blir det felköp? Så här kommer några av mina lärdomar och utvärderingar.

Barnkläder. Det har blivit mindre bra vid två tillfällen: ett par termobyxor i vintras som verkligen stank sköljmedel och en overall i år som också doftade alldeles för mycket sköljmedel och dessutom blev för stor. Det är inte rekommenderat att använda sköljmedel till funktionsplagg. Det verkar dessutom som att doften biter sig fast i plagget eftersom varken bikarbonat eller ättika hjälper. Detta är inte fallet med vanliga kläder som har tvättats i parfymerat tvättmedel eller sköljmedel, det ger sig ganska snabbt särskilt om man tvättar med lite ättika en eller två gånger. Jag lyckades sälja overallen igen och köparen blev, trots mina farhågor, jättenöjd. Årets vinteroverall blev istället en helt ny inköpt på klädkedja (med 30% rabatt!) för att undvika fler fadäser.

Tradera. Förutom kläder så har jag också handlat andra saker på Tradera. Jag har köpt en palettbladsstickling som numera är en hög och fin krukväxt. En Bluetooth-högtalare som var hur bra som helst men som bara höll ett år. I höstas köpte jag en sovsäck och ett uppblåsbart liggunderlag som luktade hur mycket rök som helst. Då kände jag mig aningen besegrad. Vi lyckades vädra bort doften från liggunderlaget, och tvättade sovsäcken med jättemycket ättika. Det slutade ändå med att vi köpte en helt ny sovsäck också för att jag tyckte det var lite äckligt. Vissa prylar kanske är bättre att köpa i affär eller iallafall så att man kan syna innan man köper.

Sellpy. Min erfarenhet av Sellpy har verkligen varit både högt och lågt. Min första större beställning blev inte alls bra. Jag tyckte att allt var i mycket sämre skick än vad det såg ut att vara på bilderna. Ett par byxor luktade jättekonstigt och det slutade med att jag fick kasta dem. Där och då ville jag aldrig beställa från Sellpy igen. Jag gav det ytterligare en chans och sen dess har jag varit mestadels nöjd. Reklamationer funkar också bra, senast fick jag ett par byxor som var mörkblå istället för svarta som beskrivningen angav. Det gick snabbt och smidigt att reklamera och jag fick pengarna ca 14 dagar efter jag skickat in varan.

När man handlar på Sellpy så får man hålla i åtanke att skicket kan vara lite sämre än vad det ser ut att vara. När man köper av privatpersoner på Tradera så är alla (nästan alla…) måna om att hålla ett bra betyg och få bra omdömen, och därför brukar beskrivningen stämma rätt bra med verkligheten. Sellpy säljer sådana mängder att detta inte är applicerbart. Man kan leta efter ”fint begagnat skick” i deras beskrivningar av plaggen, då är de princip i nyskick.

Barnprylar. Bilbarnstol finns det olika skolor kring. Vi köpte babyskydd begagnat men har en helt ny stol monterad i min mammas bil. Vi behöver ha en extra hemma och jag fick tag på en i jättefint skick via Facebook Market. Många har en extra stol i sin extrabil, eller som vi hos mor- eller farföräldrarna, och dessa slits inte nämnvärt. Det går dessutom att inspektera både plast och frigolit innan man tar dem i drift.

När det gäller kläder och prylar har jag landat i följande: Om föremålet är nästan i nyskick och man får det för 20-50% av nypris så tycker jag att man gör det bästa köpet. Då håller det troligtvis lika länge som nytt från affär men man slipper betala fullt pris. När något är använt ordentligt ska man helst ge väldigt lite för att det ska löna sig. Man har (oftast) inte heller något konsumentskydd, garanti eller ångerrätt vilken man också kan ta med i beräkningen.

Det är ju förstås bäst att inte handla något alls.

Kläder, slantar och förbud

Så i slutet av förra året bestämde jag mig för att under 2019 inte handla några nytillverkade kläder alls, det vill säga inga kläder i butikerna på stan eller nätet. Jag vände mig helt enkelt till Tradera istället, en kär gammal vän som fått ordentlig nytändning i och med barnkläderna som inhandlas på rullande band.

Det har varit väldigt nyttigt. Istället för att känna mig begränsad så har jag gjort mycket bättre köp och verkligen kurerat min garderob. Traderas auktioner tillåter en naturlig “vänta och se vad du tycker i övermorgon”-inställning till köp. Jag skulle säga att en bråkdel av allt jag lägger till i min minneslista faktiskt letar sig hem.

Jag är ingen novis på second hand. Många bra fynd har letat sig hem genom åren, vissa har använts flitigt medan andra har hängt orörda. Nu har jag fokuserat på vardagsplagg som jag först har identifierat en behov för innan jag kastat mig in i ett köp. Vi har en välsorterad Emmaus som också fått några besök, där har det däremot begåtts några synder i form av okynnesshopping.

Ett felköp från mellandagsrean som jag aldrig lyckades matcha med något. Kjolen hängde i garderoben i cirka 8 år innan jag sålde den för 10% av inköpspriset.

Varför har jag handlat kläder överhuvudtaget? Det bästa vore ett år med köpstopp på området. Jag tror förstås att det inte utmanat mig utan snarare gjort att jag slagit bakut efter några månader. Min inställning till kläder har istället omvärderats och krävt att jag lär mig ta genomtänkta och balanserade beslut. Jag tycker dessutom om kläder, en bra outfit får mig på bra humör och hjälper mig att fokusera på annat. Kapselgarderoben som jag har kombinerat för varje säsong har gjort att jag vid få tillfällen under året har känt en panikartad ”jag har inget att ha på mig”.

Vad sparar jag då?
Jag har gjort en uppskattning av vad mina införskaffade plagg kostar i affär och räknat ut att handla begagnat kan röra sig om att behöva lägga ca 1/4 av nypris. Det är såklart ingen absolut sanning eftersom man ibland får ge nästan lika mycket på Tradera eftersom det är ett eftertraktat plagg. Det krävs lite mer arbete, och risken för felköp finns. Man får hålla i åtanke att felköpen kostar mindre än den totala besparingen, och att vem har inte gjort dyra felköp i butik? Det blir svårt att veta om jag verkligen hade lagt pengar motsvarande nypris, så jag vill inte säga att jag har sparat mellanskillnaden. Kommande år är målsättningen att lägga mindre än 6000 kr vilket är senaste 12 månadernas totala summa för kläder, skor och accessoarer. Nu har jag dessutom förnyat stora delar av garderoben, så det borde inte dyka upp allt för många “behov”.

Surdegar

En av höstens målsättningar i vårt hushåll har varit att baka eget bröd. Vi har en brödbok hemma, Enklare bröd, och har helt enkelt låtit den guida oss. Vi har haft boken länge, men jag tycker det är så omständligt att baka bröd så den har hittills mest fyllt ut kokbokshyllan.

Jag gillar inte att knåda bröd. Det är alldeles för kladdigt. Mitt kök har inte heller plats för en assistent. Jag har löst detta på två sätt, när jag gör bröd som behöver knådas så använder jag degkrokarna till en elvisp (det tog mig många år att förstå vad degkrokarna var och varför man behövde dem, men det är genialt att ge en sällan-apparat iallafall två syften). För det mesta så gör vi helt enkelt knådfritt bröd, helst i form.

Eget bröd, egen sylt, mycket präktigt

Surdeg då? Det var sånt jag tyckte verkade hur klyddigt som helst. Jag minns surdegsboomen och surdegshotell, det gjorde mig inte mer såld på att experimentera. Vi försökte iallafall, misslyckades TVÅ gånger. Surdegen möglade, så snopet. Jag googlade lite och hittade att det kan bero på att fel bakterier tar över, och vi löste det med att flytta in surdegscocktailen i skafferiet istället för att ha den framme på köksbänken. Jag tror att det är för draggigt i köket för att rätt fermetering ska ske. 30-talslägenhet, inte många rätt där.

Skam den som ger sig.

Nu kommer vi aldrig igen köpa en limpa på prettobageri för 50 spänn.

När vi ändå höll på med surdegar så bestämde jag mig att fermentera kål, på Korea-vis. Egen kimchi blev en hit, enbart en av fem burkar gick fel, den luktade konstigt och såg ledsen ut. Jag utgick från ett recept i en av Jennie Walldéns kokböcker.

Kimchi, det mesta användes till Kimchi Fried Rice

Hur mycket sparar jag på detta?

  • En kimchiburk kostar 60 kr på Hemköp. En egen batch ger fem gånger så mycket för samma peng. Andra batchen gjorde jag på vitkål och skippade rättika då jag inte orkade gå till affären men hade resten hemma. I en intervju med grundaren till Arirang i Stockholm så berättade hon att purjolök funkar som ersättare till salladslök, så jag har kört på det. Kål, morot, rättika, purjolök och gochujaru är de huvudsakliga ingredienserna.
  • Brödkostnaderna i maj och juni snittade på 287kr. Bröd- och ingredienskostnader i september landar på 120kr. Framförallt är hembakat värt besväret!

Bokslut säljseptember

September blev ingen snålmånad men det blev iallafall en säljmånad. Jag är nyss hemkommen från en klassisk bakluckeloppis! Devisen är mycket, billigt och snabbt. Att köra in med bil och sälja mellan 7:30-14 kostade 150kr. Jag tror break even inträffade innan klockan slagit 8, alla proffs rusar in och säljer vidare sen.

Jag sålde japanska ordlistor för 5kr, onödiga köksprylar för 10kr, skålar jag vet man skulle kunna sälja för ganska mycket mer för blott 15kr. Vissa saker sved, för jag minns vad jag köpte för och hur lite det blivit använt. Det var dock skönt att bli av med prylar min mor och svärmor dragit in i hemmet. Sånt där jag pliktskyldigt behållt och tillochmed haft framme. Sånt som inte överdrivet mycket är förknippat med någon gnista av glädje.

Jag försöker inte lägga för mycket tid på säljandet. Jag har några saker som ska upp på Tradera, sen blir det paus till nästa år. När jag tycker det är lite träligt så tänker jag, “ja, du köpte in det för lättvindigt, nu får det vara lite jobbigt att bli av med det”. Inga genvägar (även om jag och mitt sällskap passade på att köra in om ÅVC på vägen hem).

Månadens “vinst” (minskad förlust om man ska vara krass) är nästan uppe i 2000kr. Min inställning brukar vara att säljandet kan täcka kostnader för inköp, det motiverar och om man säljer för att sedan köpa begagnat (needs, inte wants) så slipper man använda “nya pengar”.

Snart höst och pengarna rullar bort

Det var en liten omställning av börja jobba efter en månad hemma med familjen. Jag hann börjar med allt det där som man inte riktigt orkar när man jobbar: laga mat som tar mer än 30 min, baka bröd och ta hand om själen. Alla säger samma sak: man ska försöka hålla fast vid känslan. Eh, ok. Att sitta på kontoret istället för att handskas med en 1,5-åring hundra timmar om dygnet har i vilket fall som helst gjort underverk för min rygg som värkt HELA semestern. Jag finner en inre frid i mina vardagsrutiner, även om det hembakta brödet lyser med sin frånvaro.

Jag har full kontroll över min höstgarderob. I våras så lämnade jag in min kappa hos skräddaren så den är hel och fin. Jag har förberett vilka plagg som ska in/ut i kapselgarderoben. Det finns skor som behöver lämnas hos skomakaren och jag har favoritmarkerat några plagg på Tradera. Det finns alltid överraskningar, som att jag verkar ha gått upp i vikt under sommaren och därför har två par byxor färre som passar än i våras. Jag som har köpt så små glassar!

Annat är det med barnets garderob. Nya skor, 699 kr. Sen tillkommer vinteroverall, kängor och säkert en jacka eller två. Jag blir helt vimmelkantig när jag kollar priserna. Är det meningen att jag ska lägga flera tusen varje säsong på att klä mitt barn? Eh, nej. Jag lyckades hitta en del på slutrea i somras, men nu blir det att jaga barnkläder på andrahandsmarknaden.

Sommaren har egentligen inte varit särskilt dyr i drift. Jag var dock tvungen att köpa nya glasögon och vi har också köpt ny spis och kyl/frys. På något sätt lyckades allt hamna på samma kreditkortsräkning som skulle betalas idag, samtidigt som fakturan för installationen av gasspisen (hutlösa summor). Lägg till att jag förra månaden betalade mina ridlektioner och att vi nu också ska börja betala för förskola så känner jag mig för tillfället väldigt ekonomiskt utarmad. September får bli en sån ytterst sparsam månad? Challenge accepted!!!

Riktiga behov och skapade behov

Rannsakan kring mina spenderar- och konsumtionsmönster som jag gjort sedan i våras har gått djupt. I flera år har jag försökt minska min konsumtion men ständigt fallit offer för ett halvviktigt behov som jag övertygat mig själv är nära inpå kritiskt. Jag har aldrig varit sån som handlat vad som helst i mataffären men uteluncher och utemiddagar har varit en viktig del i mitt sociala liv. Olika typer av intressen har kommit och gått, från fotointresset i ungdomen till matlagning, löpning, ridning, böcker, serietidningar, vintage, kläder, resor, heminredning osv osv. Jag är ett barn av min konsumtionsgeneration, helt klart.

Jag försöker verkligen omvärdera och hålla igen. Inte på sådant som jag verkligen älskar men på sådant som inte tillför ett värde mer än en kort stund. Det är väl egentligen ganska lätt att låta bli att konsumera, jag har ju samlat på mig det mesta jag behöver vid det här laget. Det finns träningskläder, ridutrustning, dyra möbler, köksutrustning, böcker jag inte läst, kläder jag knappt använt och spel jag aldrig rört. Det är otroligt att jag fortfarande lyckas hitta nya saker jag behöver.

Frugalwoods rekommenderar att man väntar 72 timmar med ett inköp. Det är så löjligt briljant. För tillfället diskuterar jag och min man behovet av en säng till vår son (han sover med oss och har alltid gjort), och det kan vi säkert göra ett tag innan det över huvud taget blir kritiskt. Jag älskar att vandra men saknar ett par bra skor. Vad kan jag göra avkall på om jag bestämmer mig för att jag verkligen behöver ett par vandringsskor?

Det låter kanske sjukt att jag inte funderat mer på sånt här tidigare. Jag har såklart jämfört priser, funderat över alternativ, avvaktat och kanske tillochmed låtit bli att konsumera men så här jag ändå trillat dit flera gånger på nåt jag möjligen behövde, eller nåt som var onödigt dyrt eller mindre viktigt ett halvår senare. Ibland har jag varit irriterad över att ett billigt enkelt inköp använts oväntat mycket, som om det fanns ett egenvärde i dyra produkter!

Nä, nu är det bättring!

Sista skälvande semesterdagarna

Det är med blandade känslor jag påbörjat sista semesterveckan. Flera år har sista veckan på semestern ägnats åt en ångest utan botten inför återgång till vardagen. Det var för tre år sedan som ångesten tog över, jag skaffade ett nytt jobb lite väl bråttom och sa upp mig första dagen efter semestern. Jag skulle nog ha tänkt genom det beslutet lite mer. Aning mer.

I år är strategin istället att maxa sista veckan. Min man uppmuntrade mig att ta några dagar semester på egen hand medan han och sonen åkte iväg till svärföräldrarna. Tre dygn på egen hand! Kanske de tre bästa dagarna i mitt liv. Jag har varit iväg en helg sen sonen föddes men det var med jobbet, inte särskilt avkopplande även om det var kul. Nu har jag hunnit med en sväng till Köpenhamn, återhämtat mig efter en dansk dagfylla, vandrat på Skånes vackraste plats, bakat bröd inte mindre än två gånger och druckit en halv flaska vin. För några år sen kunde detta vara en vanlig helg, men nu går det att jämföra med stimulin från en weekend i Italien.

Vi har annars verkligen försökt att hålla nere mängden (kostsamma) aktiviteter i sommar, för att undvika att använda för mycket pengar men också för att orka med vardagen. Det finns inga direkta sovmorgnar, och dagarna är ganska inrutade så det blir mycket av samma.

I frugal anda har vi gjort följande

  • Köpt Skånetrafikens sommarbiljett och åkt mestadels kollektivtrafik kors och tvärs över länet.
  • Lånat hus en vecka för att få lite miljöombyte.
  • Glass i termos. Genialt, n’est pas?!
  • Enkel mat hemma, matsäck eller salladsbar på oplanerade utflykter
  • Stränder, parker och lekplatser
  • Vi är för det mesta för trötta för att konsumera alkohol
  • Ingen vi-har-tråkigt-shopping

En mycket bra övning för en Slösa.

Matkostnader i detalj

I våras bestämde jag mig för att ta reda på vad alla matpengar går till. Vi sparade alla kvitton och gjorde listor med kostnader för respektive vara. Jag har sedan kategoriserat allt i ett spreadsheet och sammanställt månaderna. Tanken var först att göra det i tre månader men det var alldeles för tidskrävande. Man vill ju ha kul, också.

MajJuni
Barn754474
Bröd246313
Frukt118205
Färdigmat389454
Grönsaker583550
Hushåll241164
Mejeri & Ägg850731
Skafferi876759
Snacks266333
Övrigt339295
46624278

Man blir ju förvånad över vissa delar, som till exempel det här med att vi lägger mer pengar på snacks än frukt? Oklart. Eller nej, det kan ha berott på en viss överkonsumtion av mjölkchoklad (Fazer, inte Marabou) i maj. Sömnbrist är dyrt.

Vad kan man använda dessa ingående siffror till? Jag vet inte riktigt. Jag känner nog att det inte är här som vi kommer spara de stora stålarna. I första hand såg vi över kostnaderna som har med barnet att göra.

Det kan i sammanhanget noteras att vi äter vegetariskt hemma, så när på en fiskpinne eller köttbulle som barnet får till lunch. Oftast lagar vi mat från grunden och den planeras på veckobasis. Föräldralediga pappan går till Willys en gång i veckan och det tror jag sparar oss mest pengar.

Planen för hösten är fler lunchlådor, köra lite mer Portionen under tian, baka bröd och fortsätta använda billiga råvaror som havregryn, bönor, potatis, ris, kål och ägg som bas. Det låter lite präktigt men fest är fest och sen är det inte fest till vardags.

Sparandet då?

En viktig del i att spara är, ja, själva sparandet.

I förra veckan fick jag ett sms från min chef som vill berätta att min provanställning gått över i en fast anställning. Det har varit trevligt med lön i ett halvår, alla gånger bättre än föräldrapenning. Utöver det har jag fått skatteåterbäring, styrelsearvode och barnbidrag. Det är med andra ord dags för en avstämning av mitt sparande. Min genomsnittliga sparkvot uppgår till 19%. Inget fantastiskt så, men jag har aldrig lyckats spara så mycket utan att det varit ett tidspressat målsparande. Utöver de 19% så har jag också lagt undan till våra nya vitvaror samt fått till ett konto med periodisering för mina ridlektioner, glasögon och lite andra återkommande utgifter.

Sparpengarna fördelas mellan en buffert på ett räntekonto och aktie-/fondköp. Jag borde egentligen fokusera på bufferten i första hand, men det har varit kul att komma igång med aktierna. Jag började våren med att sälja en del fonder för att fylla på min buffert, som i princip tömdes inför köpet av vår bostadsrätt för snart två år sedan. I dagsläget kommer jag fortsättningsvis spara i några utvalda indexfonder, och fylla på aktieinnehaven efter hand. Jag har funderat under våren på en bra sparstrategi, och jag känner nog att jag vill ha en fördelning där minst 50% av pengarna investeras i fonder.

Är jag lycklig då? Svår fråga, men jag känner att jag tagit många beslut under våren som förhoppningsvis kommer göra mig lycklig-are framöver.